Slottet, 1953

Slottet, 1953

 

Premiär: 19 december 1953

Regi: Ingmar Bergman
Bearbetning: Max Brod
Översättning: Tage Aurell
K., en främling i trakten: Toivo Pawlo
Schwarzer, son till en underkastellan i slottet: Folke Sundquist
Värdshusvärden: Arnold Sjöstrand
Värdshusvärdinnan: Jullan Kindahl
Arthur: Rune Turesson
Jeremias: Nils Eklund
Barnabas, budbärare från slottet: Björn Bjelfvenstam
Olga, Barnabas syster: Eva Stiberg
Amalia, Barnabas yngre syster: Harriet Anderson
Värden på Herrenhof: Oscar Ljung
Frieda, uppasserska på Herrenhof: Nine-Christine Jönsson
Kommunalordföranden: Åke Fridell
Mizzi, hans hustru: Berit Gustafsson
Läraren: Georg Årlin
Bönder i skänkstugan: Frans Oscar Öberg, Josef Norman, Nils Nygren
Barnabas föräldrar: Josef Norman, Mona Dan-Bergman
Kör av slottstjänare

 

slottet-53-1

Nine-Christine Jönsson som Frieda och Toivo Pawlo som K. (Ur Malmö stadsteaters samlingar)

Max Brod på Sverigebesök

Göteborgs stadsteaters uppsättning av Processen 1948 följdes inte omedelbart av ytterligare sceniska Kafkasatsningar. Det var således inte enbart när det gällde bokutgivningen utan också överföringen till teatern som författarens start blev en aning trög i Sverige. Nästa Kafkauppsättning lät vänta på sig i fem år.

I mellantiden fick vi ett celebert besök. I maj 1949 kom nämligen Max Brod till Stockholm, där han medverkade vid en festlighet i Blå hallen för att fira staten Israels ettårsjubileum. I samband med sitt besök inbjöds Brod att föreläsa om Kafka för Humanistiska föreningen vid Stockholms högskola samt Estetiska föreningen och Litteraturklubben i Uppsala. I sitt anförande förklarade Brod att Kafka alltför ofta missförståtts och vantolkats. Kafka var en religiös diktare. Inget annat. Brod passade också på att beklaga sig över Gides och Barraults dramatisering av Processen (Se Processen, 1948). Det var helt fel att göra Josef K. till ett oskyldigt offer och att i Kafka se en förelöpare till den ateistiska existentialismen.

Max Brod var hösten 1949 också aktuell i Sverige med sin Kafkabiografi, som översatts till svenska av Gösta Oswald och Karl Vennberg. Genom sin mångåriga och nära vänskap med Kafka intog Brod naturligtvis en särställning som kommentator till författarens liv och verk. Och tendensen i biografin var densamma som i hans föredrag. Kafka var en religiös, närmare bestämt judisk diktare, som likt Bibelns Job grälade med Gud.

 

Trots att Max Brods bild av Kafka ibland ifrågasatts kunde naturligtvis inget rubba hans unika ställning som Kafkas vän och förvaltare av den litterära kvarlåtenskapen. Det var därför en händelse av betydelse när han gjorde en dramatisering av Kafkas roman Slottet. Kanske ville han därigenom visa Gide och Barrault hur han ansåg att en Kafkabearbetning skulle gå till. Brods Slottet hade urpremiär på Berliner Schlosspark i maj 1953. Och bara ett halvår senare satte Ingmar Bergman upp stycket på Intima teatern i Malmö.

Pages: 1 2 3 4 5 6 7