Redogörelse framlagd för en akademi, 2001 (a)

Redogörelse framlagd för en akademi, 2001 (a)

 

Premiär: 14 januari 2001
(Repris: 19 januari 2001, 15 december 2002, 20 december 2002, 23 december 2002, 1 mars 2008, 3 mars 2008, 10 mars 2008)

Regi: Ludvig Josephson
Översättning: Bengt Chambert
Musik: Ludvig Josephson

I rollen: Johan Lindell

 

Kafkas novell Redogörelse framlagd för en akademi

(Se A report to an Academy, 1969)

 

Kafka gör come back på Radioteatern

Tvåtusentalets första svenska Kafkadramatisering blev Redogörelse framlagd för en akademi. Det var Sveriges Radio som i början av 2001 sände en bearbetning av berättelsen. Vid den tidpunkten hade det redan hunnit gå drygt tjugofem år sedan Radioteatern senast gjort en Kafkaproduktion. I oktober 1975 hade akademiföredraget sänts i Jakob Oschlags regi och med Björn Granath som apan. Nu tog Ludvig Josephson (f. 1963) sig an uppgiften att regissera, och för rollen som apan svarade Johan Lindell (f. 1950).

Initiativet till föreställningen hade kommit från Radioteaterns dåvarande redaktionschef Åsa Melldahl, som framkastade idén att man skulle göra en triptyk på temat människors förvandlingar till djur, i vilken Kafkas Redogörelse framlagd för en akademi skulle ingå. På förslag var också David Garnetts Lady into Fox och Michail Bulgakovs En hunds hjärta. Av olika skäl förverkligades inte den ursprungliga triptyken. Kvar blev endast Kafkas text.

Kafkas produktion innehåller ett flertal texter som handlar om mänskliga djur respektive djuriska människor, t ex Förvandlingen, En hunds forskningsarbete, Boet och Josefine sångerskan. På det tema Radioteatern valt för sin triptyk fanns det således ganska många texter att välja bland. Hur kom det sig alltså att man bestämde sig för just akademiföredraget? Josephson försöker erinra sig:

”Jag minns inte säkert vem som föreslog Redogörelse framlagd för en akademi, eller vem som fattade beslutet. Kanske var det jag. Förvandlingen hade naturligtvis också passat bra i sammanhanget men den fanns ju redan inspelad med Allan Edwall.”

 

En svart humorist

Och vad hade Josephson för bild av Kafka och hur såg han på författarens potential som dramatiker?

”Att Kafka skulle varit konstant nedstämd eller ångestriden har jag aldrig trott. Tvärtom tycker jag det finns en hel del humor hos honom, om än svart, se bara på romanen Amerika! Under arbetet med Redogörelse framlagd för en akademi förstärktes intrycket av att Kafka är humorist. Berättelsen är skriven med ett märkligt gott humör och krass, cynisk humor. Kafkas starka dragningskraft på teaterns konstnärer tror jag beror på att den främlingskapets ångest som han blivit känd för låter sig gestaltas bra på scenen. Här finns ju både visuella och dramatiska medel som lånar sig väl till att förstärka sådana tillstånd.”

Josephsons utgick från Bengt Chamberts översättning av Kafkas berättelse och gjorde några smärre ingrepp i texten. Han specialskrev också musik, som vid några tillfällen under apans föredrag framfördes på vibrafon, saxofon och kontrabas. I epilogen tonas musiken upp och bildar slutvinjett.

Apans anförande ackompanjerades dessutom av publikröster som emellanåt levererade skratt och hummanden. Stämningen i lokalen var närmast gemytlig. Men när apan beskrev sin första tid i fångenskap hördes svaga ljud av vilda djur i bakgrunden, vilket skapade en viss dissonans. Lindells rollfigur Röd-Pelle talade emellertid hela tiden avslappnat, självsäkert och välartikulerat, ibland nästan lite nonchalant om sin tidigare tillvaro som apa. Det fanns dock egentligen inget i hans röst som förde tankarna till en apa. I förstone tycks det således som om Josephsons apa anknyter till exempelvis Åke Hellbergs tolkning från 1974, som inte uteslöt att det handlade om en mentalpatient som led av vanföreställningen att han var en apa. Men Josephson förtydligar:

”Jag tänkte mig att Röd-Pelle verkligen varit apa men blivit till ett slags hybrid som undertryckt apnaturen och lärt sig tala perfekt och resonera i mänskliga tankemönster. Fysiskt bär han dock fortfarande sin gamla djuriska gestalt. För att markera detta lade jag in en tydlig reaktion från auditoriet som skrattar förskräckt när han gör entré i talarstolen. Men jag är inte säker på att det framgår så tydligt som jag tänkte.”

ludvigj

Ludvig Josephson (Foto: Nadja Josephson)

Pages: 1 2