Redogörelse, 2011

Redogörelse, 2011

 

Premiär: 11 sept 2011

Regi: Staffan Nattsén
Bearbetning: Staffan Nattsén
Översättning: Hans Blomqvist och Erik Ågren
Kostym: Staffan Nattsén
Mask: Staffan Nattsén

Apan: Staffan Nattsén

Staffan Nattsén som Kafkas apa i Göteborgs domkyrka (Foto: Patrik Gunnar Helin)

Kafkas novell Redogörelse inlämnad till en akademi

(Se A report to an Academy, 1969)

 

Apan håller föredrag i kyrkan

Scenkonstnärernas intresse för Kafkas akademiföredrag höll i sig även på 2010-talet, och nu gavs stycket också en helt ny inramning. Det var Staffan Nattsén på Teater UNO som stod för det innovativa greppet att framföra det i kyrkomiljö. Nattsén förklarar:

”Jag blev inbjuden av Sofia Eriksson som är präst i Svenska kyrkan till att medverka vid ett samtal på temat ’Konsten att överleva som människa’. Målgruppen var personal som på olika sätt är verksamma inom kyrkan. Jag kom då att tänka på Kafkas text och Sofia var genast med på noterna. Vi enades raskt om formerna. Apan i Kafkas berättelse skulle i egenskap av inbjuden gäst till kyrkan berätta sin otroliga historia om hur han lärt sig att anpassa sig till människornas sätt att leva.”

Föreställningen som Nattsén kallade Redogörelse spelas för första gången den 11 september 2011 i Landskyrkan i Alingsås. När publiken infinner sig sitter den gästande föredragshållaren redan i en av kyrkbänkarna. Han har långt stripigt hår, löst sittande svart kostym, ett aningen avvikande kroppsspråk och lutar sig mot en käpp med ett litet mänskligt huvud som knopp. Han presenteras av prästen och träder fram inför åhörarna. Han är lågmäld, nästan undergiven men samtidigt herre över situationen. Det blir emellanåt tillfälle för honom att interagera med kyrkans rekvisita. Han vänder sig t ex mot den korsfäste och vid ett tillfälle rusar han exalterat upp i predikstolen. När han avslutat sitt tal lämnar han kyrkan haltande genom mittgången och håller upp sin käpp som ett vapen. Föreställningen är över. Skådespelaren Staffan Nattsén går ur roll, tackar för applåderna och deltar därefter i ett samtal med publiken.

 

Sanning eller skröna

Alla som tar sig an uppgiften att gestalta Kafkas apa måste brottas med frågan om huruvida huvudpersonens berättelse inom ramen för fiktionen är sann. Är han verkligen en apa som klarat av den otroliga uppgiften att smälta in bland människorna? Eller är han en mänsklig tokstolle som inbillar sig att han en gång i tiden varit apa. Nattsén deklarerar:

”För mig rådde det inget tvivel om att apans berättelse måste berättas som om den till alla delar är sann. Om han skulle gestaltas som exempelvis en förrymd mentalpatient skulle hans allvarliga budskap riskera att gå förlorat. Anpassningen till mänskligheten innebär enligt apan ingen egentlig frihet utan erbjuder endast en utväg, en möjlighet till överlevnad. Det är en viktig poäng. Jag förberedde mig på olika sätt för att gå in i rollen som före detta apa. Jag läste artiklar och tidningsnotiser om apor i fångenskap och dresserade apor samt litteratur kring djurrättsfrågor. Jag tog också intryck av filmen Apornas planet, (R)evolution. ”

 

Varsam bearbetning

Det var i huvudsak Kafkas ord som fick ljuda i kyrkan. Nattséns ingrepp i texten var fåtaliga, lyhörda och kongeniala. Så ersatte han t ex Kafkas inledande ord ”högt ärade akademiledmöter” med ”högt ärade kyrkobesökare” och Kafkas ord ”jag känner mig mycket hedrad av att ni bett mig lämna en redogörelse för mitt tidigare liv som apa” med ”det är en stor ära för mig att ni bett mig komma hit idag och inlämna denna redogöresle för mitt tidigare liv som apa”. På ett ställe lyste Nattséns studier av artiklar om olika dresserade apor igenom. Till Kafkas ord ”den på sina håll välkände Petter, en dresserad apa som nyligen dött” lade han till ”den på sina håll välkände Petter, en dresserad apa som nyligen dött och vars främsta nummer bestod i att cykla runt, runt och röka cigarr samtidigt”.

 

Fler föreställningar i samma miljö

Efter det att Nattsén spelat sin Redogörelse inför personalen i Landskyrkan i Alingsås inbjöds han att framföra stycket även inför reguljär publik men i samma kyrkliga miljö. Således blev Landskyrkan skådeplats för ytterligare två föreställningar i oktober 2012. Inför den offentliga premiären intervjuade Alingsåskuriren Nattsén som framhöll att det var speciellt att framföra texten i kyrkan ”som är en plats där de existentiella frågorna alltid finns”. Nattsén passade också på att nyansera bilden av Kafka:

Pages: 1 2