Processen, 1981

Processen, 1981

 

Premiär: 17 februari, 1981

Regi: Pantomimteaterns ensemble
Bearbetning: Pantomimteaterns ensemble
Scenografi: Pia Asp
Musik: Thomas Lindahl
Kostym: Eva Lisa Nelstedt

Josef K.: Seija Hyvönen-Mammen
Övriga roller: Leif Grönvall, Bo W Lindström, Marianne Sandberg, Pia Stenberg

 

Leif Grönvall, Seija Hyvönen-Mammen, Bo W Lindström (Foto: Dan Hansson)

Leif Grönvall, Seija Hyvönen-Mammen, Bo W Lindström (Foto: Dan Hansson)

 

Kafkas roman Processen

(Se Processen, 1948)

 

Utan onödigt pladder

På den svenska teaterscenen var det efter Järv- och Weisstriden (Se Processen, 1976 (b)) länge helt tyst om Kafka. Och den första uppsättning som följde på trätan blev betecknande nog helt ordlös. Det var Pantomimteatern i Stockholm som hade modet att åter spela Kafka på scenen. Sällskapet hade bildats 1977 av den första elevkullen som gick ut mimlinjen vid Statens dansskola. Fyra år senare var gruppen redo att i egen regi sätta upp en pantomimversion av Kafkas Processen. Initiativet till föreställningen tog Seija Hyvönen-Mammen (f. 1949), som var en av de ursprungliga medlemmarna i ensemblen. Hyvönen-Mammen förklarar:

”Jag är och var Kafkafantast och har alltid älskat just Processen. Kafka är en fantastisk berättare. Hans realism är av det ovanligare slaget, eftersom inre skeenden ofta skildras som yttre. Han erbjuder också överraskningar. Som när en skrubb på kontoret öppnas och där pågår en tortyrscen. Eller när domstolsförhandlingen avbryts av en våldtäkt. Allt detta var så visuellt och expressivt att jag föreställde mig att det skulle passa utomordentligt för en mimföreställning. Det fina med en mim är att dess språk möjliggör att nå en annan människa via en direkt känsla – utan onödigt pladder!”

 

Hackordning

När Hyvönen-Mammen gjorde sin ordlösa dramatisering av Processen, skrev hon först en synopsis med de centrala scenerna i romanen. Därefter började gruppen improvisera kring dessa scener, och på så vis växte föreställningen stegvis fram. Medlemmarna förberedde sig vidare genom att läsa de dramatiseringar som redan gjorts av romanen. De tittade även på Orson Welles filmatisering, vars mardrömsmiljöer med väldiga kontorslandskap och vindlande korridorer de tog intryck av.

I Pantomimteaterns version av Processen är Josef K. ”den lille mannen”, som plikttroget och noggrant sköter sitt arbete på banken och som aldrig funderat närmare på huruvida samhället är rättvist eller inte. En morgon överraskas han i sin bostad av inspektören och väktarna Willem och Franz, som gör en brutal husrannsakan och därefter ger sig iväg. Till följd av morgonens händelser kommer K. för sent till banken och möts av en ilsken chef och skadeglada miner från de underlydande tjänstemännen. Det robotliknande arbetet på banken är snart igång men avbryts av att K. telefonledes kallas till domstolen. Inför domaren och juryn bedyrar K. sin oskuld. Juryn består av två aktörer som på vardera sidan har en docka som de manövrerar likt svängdörrar. K. försöker ta sig igenom men fastnar mellan dörrarna.

juryn

Marianne Sandberg Hven, Seija Hyvönen-Mammen och Pia Stenberg samt två dockor (Foto: Dan Hansson)

Förhandlingen avbryts av att studenten vid domstolen våldtar en kvinna, medan domaren och jurymedlemmarna intresserat tittar på. K. kan inte tro sina ögon. Är detta en domstol? Eller befinner han sig i helvetet? Plötsligt kommer väktarna och inspektören in på scenen. Inspektören misshandlar sina båda hantlangare medan K. hjälplöst måste se på. I panik rusar han därifrån.

Pages: 1 2