Orangutang, 1976

Orangutang, 1976

 

Regi: Rolf Rang
Bearbetning: Rolf Rang
Musik: Ale Möller

Orangutangen: Rolf Rang

 

Kafkas novell Redogörelse framlagd för en akademi

(Se A report to an Academy, 1969)

 

Människan från skogen

Samtidigt som Peter Weiss Processen spelades på Göteborgs och Stockholms stadsteatrar gjorde skådespelaren Rolf Rang (f. 1940) en egen bearbetning av Redogörelse framlagd för en akademi, som han kallade Orangutang. Rang hade stiftat bekantskap med Kafka vid ett besök i Prag redan 1964 och återvände med jämna mellanrum till staden. Rang erinrar sig:

”I Prag lärde jag känna en konstnär, som jag höll kontakten med genom åren. Därigenom kunde jag följa den politiska händelseutvecklingen mycket nära. Jag minns liberaliseringen. Det skulle ju bli en socialism ”med mänskligt ansikte”. Men jag fann det märkligt att man ändå ingenstans i Prag kunde köpa Kafkas böcker.”

På svensk teve hade Rang 1969 sett skådespelaren Tutte Lemkows föreställning av A Report to an Academy. Rang fascinerades av texten och ämnet och beslutade sig för att göra en egen version. Rang förklarar titelvalet:

”Det var för att jag själv heter Rang och ville anspela på det i pjäsens titel. Dessutom hade jag fått reda på att ordet orangutang egentligen betyder ”människan från skogen”. Jag tänkte mig rollen som att jag verkligen var den där orangutangen. För att förbereda mig för detta åkte jag till Zoo i Köpenhamn och studerade en orangutanghanne, som förlorat sin hona tolv år tidigare. Hannen visade fortfarande tydligt sin sorg, vilket gjorde starkt intryck på mig.”

För att förstärka intrycket av att publiken verkligen mötte en apa anlade Rang en tydlig apmask, som tillverkats av Håkan Hede. Rang spelade pjäsen på en liten arena på Gröna Lund i Stockholm, på Akademiska föreningen i Lund, på Marsyasteatern i Stockholm och slutligen vid en årsfest för personalen på Stockholms lokaltrafik. Sammanlagt blev det omkring tjugo föreställningar under 1976.

Framförandet för Stockholms lokaltrafik skilde sig dock från de övriga genom att Rang i samarbete med kompositören och multiinstrumentalisten Ale Möller (f. 1955) satte musik till pjäsen. Deras idé var att apan skulle ha en apa, som skötte musiken under föreställningen. De döpte apan till Roy. Rang reciterade och sjöng texten medan Möller iförd mönstergill dansbandsmusikerkostym spelade på en elorgel av enklaste slag. Rang berättar:

”På de flesta av mina tidigare föreställningar av Orangutang hade det mest kommit studenter, intellektuella, konstnärer, artister och annat löst folk. Men jag hade någon idealistisk idé om att ”ge Kafka åt folket” och föreställde mig att en musikal var rätta formen för det. Nåväl, här stod vi alltså med ”folket” framför oss på SL:s årsfest. Men när vi tittade ut mot publiken upptäckte Ale och jag till vår fasa att alla män i publiken var klädda som vår dansbandsmusiker Roy. Och ingen – utom några invandrare som kom bakom scenen efter föreställningen – verkade begripa någonting av föreställningen. Fackordföranden som hade haft något med bokningen att göra kom och skällde ut mig. Större fiasko har jag aldrig upplevt!”

Orangutang föranledde endast smärre notiser i dagspressen, men samtidens politiska anda färgade tydligt av sig på det lilla som skrevs. Inför Rangs framförande på Akademiska föreningen i Lund filosoferade Arbetet över Kafkas politiska uppfattning:

”Många kritiserar Kafka för att han inte var marxist. Han kunde ha varit det om man ser till hans liv och produktion rent tidsmässigt. Men han var det inte. Precis som det övervägande antalet människor i början av seklet. Men han kunde ha varit det. Han upplevde och skildrade främlingskapet i det kapitalistiska samhället kanske starkare än någon annan.”