Kafkas apa, 2006

Kafkas apa, 2006

Premiär: 23 mars 2006

Regi: Ulf Gran
Bearbetning: Ulf Gran
Översättning: Ulf Gran
Musik: Bengt Edlund

Röde-Petter, Pierrot: David Book
Impressarion: Per Östborn


Per Östborn som Impressarion och David Book som Pierrot (Foto: Ulf Gran)

Social anpassning

Kafkafebern från 2005 började avta. Men teaterns konstnärer fortsatte att – om än i mindre sammanhang – överföra författaren till scenen. Först ut efter boomen var en veteran. I början av sextiotalet hade Ulf Gran regisserat Slottet på Lunds studentteater (Se Slottet, 1961). Drygt fyrtio år senare satte han i samarbete med Teater Lombroso i Malmö upp Kafkas apa, som var en bearbetning av Redogörelse framlagd för en akademi.

Kafkas novell Redogörelse framlagd för en akademi

(Se A report to an Academy, 1969)

Existentiell betraktelse och samhällskritik

På scenen stod David Book (f. 1983) som gestaltade apan och Per Östborn (f. 1971) som gjorde hans impressario. Ulf Grans Kafkaintresse var av gammalt datum, men vad var det hos akademiföredraget som attraherade de betydligt yngre medlemmarna i Teater Lombroso? Book berättar:

”Jag läste Kafka på gymnasiet, Processen, Förvandlingen och I straffkolonien, och tyckte att han var en existentiell diktare. Samtidigt var han låst i sina egna texter och gjorde utbrytningsförsök. Det som gör att Kafkas berättelser lämpar sig för dramatisering är att de ofta har undertexter och antydningar. Det råder en påtaglig disharmoni mellan ord och verklighet, vilket föredraget är en god illustration till. Det apan säger stämmer inte alltid med verkligheten.”

För översättningen och bearbetningen av Redogörelse framlagd för en akademi svarade Ulf Gran, som skrev till några egenhändiga texter och lade in några sånger av bland andra Kurt Weill i föreställningen. Skådespelet börjar med en tilldiktad prolog, i vilken den förbindlige impressarion äntrar scenen och presenterar apan Pierrot. Därefter gör Pierrot entré, betraktar publiken genom en kikare. Så redogör han för hur han blivit skjuten och infångad. Han berättar om buren och hur han får idén att finna en utväg ur sin fångenskap. Beskriver männen på båten. Förklarar hur han lär sig imitera dem. När Pierrots redogörelse kommer in på alltför känsliga detaljer om infångandet och fångenskapen, gör impressarion entré och försöker få honom att återvända till sin roll som underhållare.

I programbladet till Kafkas apa fanns en text författad av Ulf Gran, som förklarade att verket var tydligt inspirerat av E T A Hoffmanns Underrättelser från en bildad ung man. Vidare hette det att berättelsen ”förutom som självuppgörelse och existentiell betraktelse” också var ”tolkbar som samhällskritik”. Och Gran fortsatte:

”Den sexuellt ofria apan som blivit människa finner sin identitet i att vara artist. Vi har tillåtit oss att till rapporten (som också är en psykoanalys) foga en skötare/impressario/producent samt brottstycken ur apans kabarérepertoar, vilka på sitt sätt beskriver hans svängningar mellan tron, att han själv skapat sitt öde, och attacker av längtan till ett naturligt, fritt apliv.”

För den som önskade fördjupa sig i Kafkas berättelse rekommenderade Gran läsning av Harry Järvs ”Redogörelse framlagd för en akademi” i essäsamlingen Varaktigare än koppar från 1962 (Se Processen, 1964).

Oberäknelig apnatur

Kafkas apa hade premiär den 23 mars 2006 på Stadsbiblioteket i Malmö. Därefter spelades den bl a i Lund, Nässjö, Halmstad, Ängelholm och Ystad. Nypremiär hade föreställningen mars 2007, då den också spelades i Lund, Malmö och Ystad. Book spelade sin apa med återhållsamhet, distans och eftertänksamhet. Apmanéren var mycket begränsade. Då och då antydde hållning, gångstil och en viss oberäknelighet att apnaturen lurade under den välpolerade ytan. Till gestaltningen av apans nästan neurotiska anpasslighet bidrog också Books många klädbyten. Han gjorde entré iförd vit skjorta utanpå en blå stickad polotröja, svarta byxor en svart vidbrättad hatt, som han strax bytte mot en hatt utan brätte. Han tog av sig den vita skjortan och hatten och satte på sig en stickad grön mössa. Därefter fick han på sig en röd väst. Han satte på sig ett halssmycke. Tog av halssmycket. Satte på sig svart kavaj. Och gjorde sin sista entré i helvitt.

Inlägg i assimilationsdebatten

Efter Teater Lombrosos föreställning på Stadsbiblioteket i Halmstad skrev Hallandspostens Karin Holm att Kafkas text kunde ges vida tolkningar men hon begränsade sig till följande:

”Jag väljer att se den i skenet av den pågående svenska debatten om assimilation där likhetssträvandena tar sig uttryck som förslag på språktest för invandrare och tankar på en litterär kanon.”

Föreställningens apa hade enligt Holm nått en bit på vägen mot acceptans men en total sådan var omöjlig: ”Apan är apa, om än i strikt kostym.”