Kafka, 2005

Kafka, 2005

Premiär: 26 augusti 2005

Regi: Jens Ohlin
Text och bearbetning: Hannes Meidal
Översättning: (Dagböcker:) Lars Fyhr, (Brev till Milena:) Hans Blomqvist, Annette Pedersen, Erik Ågren, (Brevet till fadern:) Lily Vallquist
Kostym och scenbild: Inger Elvira Pehrsson
Ljus: Daniel Cronström
Mask: Ulrika Ritter
Produktionsassistent: Gerd Knutsdotter

Kafka: Hannes Meidal
Kvinnan: Inga Edwards

Hannes Meidal som Kafka (Foto: Bengt Wanselius)

Kafkas fragment Den lille ruininvånaren

Den intensiva Kafkaperioden på de svenska teatrarna 2005 började på allvar – i den bemärkelsen att media började uppmärksamma vad som var i görningen – med den dåvarande scenskoleeleven Hannes Meidals (f. 1979) föreställning Kafka, som i augusti hade premiär på Strindbergs Intima Teater. Meidals pjäs byggde huvudsakligen på författarens dagboksanteckningar från sommaren 1910. Kafka skrev vid denna tid en serie utkast till betraktelser över barnuppfostran med delvis självbiografiskt innehåll. Han inledde samtliga utkast med att konstatera att den uppfostran han fått skadat honom på många sätt. Därefter räknade han upp en rad personer som enligt hans mening bar ansvaret för detta. Föräldrarna och några släktingar nämndes alltid först. Det hela utmynnade i en vision av en uppfostran – eller snarare frånvaro av uppfostran – i fullständig frihet i en ruin bland bergen eller vid någon sjö. Efter det sjätte och sista utkastet i dagboken återfinns rubriken ”Den lille ruininvånaren”. Förmodligen ämnade Kafka därefter påbörja ytterligare en version av sin berättelse men kom aldrig längre än till att sätta rubriken.

Humoristen Kafka

Idén till pjäsen Kafka fick Meidal när han närmast av en slump läste förlaget Bakhålls utgåva av Kafkas dagböcker. Så småningom skaffade han även Lars Fyhrs översättning från 1986. Meidal insåg genast anteckningarnas dramatiska potential och fäste sig särskilt vid berättelsen om den lille ruininvånaren. Meidal berättar:

”Jag hade läst Slottet, Förvandlingen och Processen som ung. Jag hade då bilden av att Kafka var en svår neurotiker: ’Kafka hade inte heller så roligt.’ Men när jag läste dagbokstexterna upptäckte jag humoristen Kafka. Jag blev blixtförälskad och ville sprida min förälskelse till andra. Slå sönder bilden av att Kafka är världsfrånvänd, svår, svart, dyster och intellektuell.

Jag såg också en omedelbar parallell mellan Kafkas dröm om den lille ruininvånaren och min egen dröm om att göra något autentiskt och fullödigt som skådespelare. Varje skådespelare eftersträvar ’flow’, att glömma sig själv. Men han utvecklar i stället en överkänslighet inför det egna jaget, som är en parallell till Kafkas fixering vid den egna kroppen. Kafkas text speglar skådespelarens ständiga återkomst till sig själv. Man tvingas hela tiden tillbaka till narcissism.”

I samarbete med Jens Ohlin började Meidal fundera på hur man skulle kunna göra teater av Kafkas dagboksanteckningar. De klippte ur dagböckerna men också ur Kafkas brev till Milena samt brevet till fadern och klistrade slutligen samman de olika avsnitten med hjälp av delvis helt ny text. Meidal förklarar:

”Vi eftersträvade ändå att behålla Kafkas saklighet och logik i föreställningen. Jag tycker att hans byråkratiska exakthet nästan har något sensuellt över sig. Föreställningen skulle absolut inte vara som en dröm. Inte föra tankarna till någon form av surrealism.”

Pages: 1 2 3