K. Beskrivning av en kamp, 2005

K. Beskrivning av en kamp, 2005

Premiär: 24 september 2005 (radio: 24 och 26 september 2005, teve: 7 och 21 januari 2006)

Regi: David Radok
Libretto: David Radok, Josef Kroutvor
Översättning av libretto: Danuta Ciasnocha
Scenografi: Lars-Åke Thessman
Musik: Jan Sandström
Kostym: Katarina Hollá
Ljus: Torkel Blomqvist
Koreografi: Håkan Mayer

K.: Mats Persson
Amschel: Katarina Giotas
Felice: Pia Svorono
Ottla: Linda Tuvås
Julie: Kristina Hansson
Fadern: Mats Almgren
Chefen: Mats Almgren
Domaren: Mats Almgren
Doktorn: Mats Almgren
Waltner: Markus Schwartz
Kines: Markus Schwartz
Galen professor: Markus Schwartz
Max: Mattias Ermedahl
Man I: Ingemar Andersson
Advokat: Ingemar Andersson
Kines: Ingemar Andersson
Sångaren: Ingemar Andersson
Man II: Iwar Bergkwist
Advokat: Iwar Bergkwist
Kines: Iwar Bergkwist
Hjälpsökande I: Sten Pernmyr
Kines: Sten Pernmyr
Hjälpsökande II: Peter Loguin
Kines: Peter Loguin
Hjälpsökande III: Helena Mehring
Dansare: Lina Räftegård

Mats Persson som K. i K. Beskrivning av en kamp på GöteborgsOperan 2005
(Foto: Lars Sundestrand)

Kollage av Kafkas texter

När FolkTeaterns Processen spelats i två veckor var det dags för premiären på GöteborgsOperans K. Beskrivning av en kamp, som var en nyskriven opera med musik komponerad av Jan Sandström (f. 1954) samt libretto författat av regissören David Radok (f. 1954) och författaren Josef Kroutvor (f. 1942). Initiativet till att göra en opera om Kafka var ursprungligen den f d operachefen Dag Hallbergs, som under en promenad i Prag tillsammans med Radok framkastat frågan om man inte skulle kunna göra en opera om författarens liv. Radok tilltalades visserligen omedelbart av idén men lät den mogna i hela sex år innan han förverkligade den.

Titeln till trots bygger operan K. Beskrivning av en kamp inte på Kafkas ungdomsverk Beskrivning av en kamp utan utgörs av en mosaik av citat ur hela hans litterära produktion samt hans dagböcker, brev och skrivelser i tjänsten. Huvudpersonen i operan är K., som har åtskilliga drag gemensamma med författaren Franz Kafka, men upphovsmännens syfte var inte att gestalta hans verkliga liv. K. kunde samtidigt vara vem som helst som utkämpade K.:s existentiella strid. Följaktligen tog Radok och Kroutvor sig vissa friheter med Kafkas ord. Sådant som han skrivit i brev och dagböcker kunde de exempelvis lägga i munnen på de övriga rollfigurerna. Resultatet blev ett kollage av Kafkatexter fördelade på ett persongalleri, som försetts med repliker hämtade från sådant som författaren Franz Kafka någon gång skrivit i något sammanhang. Persongalleriet i sin tur utgjordes av människor som Kafka faktiskt mötte eller som han skulle kunnat möta under sin levnad. Men inte heller dessa gestalters egenskaper och historia var begränsade till de verkliga förebildernas. David Radok förklarar hur han och Kroutvor resonerade sig fram till denna uppläggning:

”Först och främst vill jag framhålla att jag har sådan respekt för Kafka att jag överhuvudtaget inte skulle vågat mig på honom, om jag inte halkat in på ämnet via Dag Hallberg, och om jag inte kunnat samarbeta med min vän Josef Kroutvor, som är en framstående Kafkakännare. Så här gjorde vi i alla fall. Kroutvor skrev först ett eget libretto som speglade Kafkas liv, men vi kom gemensamt fram till att det inte blev riktigt som vi hoppats på. Vi började därför i stället klippa och klistra i Kafkas egna ord ur litterära verk, dagböcker, brev och tjänsteskrivelser. Dessa avsnitt satte vi sedan samman till scener som exempelvis ’Kontoret’, ’Tennis’ och ’Biblioteket’. Vi lånade alltså Kafkas litterära teknik och använde den i scenens värld. Konstnären tar in verkligheten, det uppstår en smältprocess genom att konstnären kopplar samman verkligheten med sin egen värld. De egna existentiella minnena spottas sedan ut i någon form. Det handlar om att förnimma, smälta och spotta ut. Det hela var alltså ett experiment som gick ut på att förvandla livets verklighet till en konstnärlig verklighet.”

Men vad gjorde Kafkas texter lämpliga att använda sig av i ett sådant konstnärligt experiment? Radok svarar:

”Jag fäste mig framför allt vid hans sätt att utelämna respektive understryka vissa saker. Kafka finner en sanning i det skenbart osanna, som blir till en högre sanning. Kafka återger en essens av verkligheten som berättas med magisk realism och poetisk överraskning. Därmed upptäcker man sin egen värld. Verkligheten är komplicerad. Det finns inga enkla svar. De enkla svaren visar sig oftast vara falska.”

I librettot till operan redovisades noggrant varifrån samtliga repliker i operan var hämtade. För detektiven är det alltså fullt möjligt att spåra upp originaltexterna och jämföra dem med Radoks och Kroutvors bearbetade repliker. En sådan granskning ger vid handen att librettisterna oftast lånat ordagrant av Kafka och endast gjort smärre ingrepp för att få replikerna att kugga i varandra. För ett mindre antal repliker – omkring fem procent av den totala textmassan – står librettisterna helt själva. Språket i operan är liksom i Kafkas originaltexter tyska.

Pages: 1 2 3 4