Gravväktaren, 1945

 

Gravväktaren, 1945

 

Premiär: 31 januari 1945

Regi: Lars Eric Henriksson
Översättning: Teddy Brunius

Fursten: Erik-Olov Bergfors
Kammarherren: Börje Wetterholm
Betjänten: Lars Sundell
Gravväktaren: Stig Ericson
Överhovmästaren: Anders Ångström
Furstinnan: Åsa Berglund

 

gravvaktaren

Erik-Olov Bergfors, Börje Wetterholm och Stig Ossian Ericson i Gravväktaren (Faksimil från Aftonbladet 1 feb 1945)

 

Världspremiär för Kafka på Uppsala studentteater

Franz Kafka hade det till en början ganska motigt i Sverige. Det dröjde till 1938 innan man kunde läsa något av honom på svenska. Men då endast i tidskriftsform. Den som ville läsa författaren i bokform fick vänta ända till 1945. Som jämförelse kan nämnas att i Norge publicerades romanen Processen i Paul Gjesdahls översättning redan 1933. Men innan Kafka ännu var utgiven i bokform spelades han för första gången på en svensk teaterscen. I januari månad 1945 gavs nämligen hans enda bevarade drama Gravväktaren på Uppsala studentteater. Pjäsen hade aldrig tidigare spelats någonstans i världen. Därmed handlade det inte bara om Sverigepremiär. Kafka begick i själva verket världspremiär som dramatiker på Uppsala studentteater.

 

Kafkas drama Gravväktaren

Kafka hade skrivit det ofullbordade skådespelet Gravväktaren i november/december 1916, då han tillbringade kvällarna med att arbeta i ett litet enkelt hus som hans syster Ottla hyrde på Alchimistengässchen i Pragborgen. Det är naturligtvis inte uteslutet att det var den miljön som inspirerade honom till att skriva ett drama om en gravväktare, men viktigare är nog att han vintern och våren 1917 var inriktad på att skildra möten mellan levande och döda. Under den här perioden tillkom även Farfaderns berättelse, På vinden och Jägaren Gracchus, som samtliga handlar om människors möten med vålnader.

Handlingen i Gravväktaren kretsar kring fursten Leo och en av hans äldre tjänare, som har i uppgift att vaka över den furstliga familjens fyrahundra år gamla mausoleum. Det framgår dock att det inte rör sig om någon vanlig vakttjänst. Varje natt mellan midnatt och gryning tvingas väktaren nämligen brottas med furstens förfäders vålnader för att hindra dem från att tränga ut ur parken kring mausoleet. När Fursten erfar detta vill han tillsätta ytterligare en vakt i parken, men gravväktaren förklarar att han trots sin höga ålder ännu klarar av den ansträngande tjänstgöringen och vädjar om att få fortsätta att ensam svara för vakthållningen. Medan fursten lämnar scenen en stund för att tala med furstinnan utspinner sig ett samtal mellan en kammarherre och en förvaltare. Det visar sig nu att det på slottet pågår en maktkamp mellan fursten och kammarherren å ena sidan och furstinnan och förvaltaren å den andra. Skiljelinjen går mellan traditionalister (fursten) och förnyare (furstinnan). Förnyarna befarar att fursten är på väg att stärka sin ställning, och gravväktaren uppfattas som en bricka i detta spel. Dramat avbryts sedan gravväktaren kollapsar av utmattning under audiensen och man tvingas bära ut honom på bår.

Pages: 1 2 3 4