Framställan inför en Akademi, 2004

Framställan inför en Akademi, 2004

Premiär: 12 augusti 2004

Regi: Reine Johansson, Anna Malje, Mia Rosengren
Bearbetning: Reine Johansson
Översättning: Bengt Chambert
Scenografi: Reine Johansson, Anna Malje, Mia Rosengren
Kostym: Reine Johansson, Anna Malje, Mia Rosengren

På scen: Reine Johansson

 

reine

Reine Johansson som Kafkas apa (Foto: Björn Fävremark)

Kafkas novell Redogörelse framlagd för en akademi

(Se A report to an Academy, 1969)

Kafkas humor

I augusti 2004 gjorde Tam-Tam Teatern från Varberg en dramatisering av Redogörelse framlagd för en akademi som de kallade Framställan inför en akademi. För regin svarade trion Reine Johansson, Anna Malje, Mia Rosengren och i rollen som Kafkas föreläsande apa sågs Reine Johansson (f. 1972). Tipset att framföra stycket hade Johansson fått av Mårten Malje, som var samordnare för ”Halmstads Internationella Gatuteaterfestival på turné”. Anna Malje gav Johansson de grundläggande förutsättningarna för kostym och dekor. Efter två veckors textinlärning och karaktärsstudie var han beredd att spela upp för Anna Malje och Mia Rosengren, som hjälpte honom att finslipa gestaltningen. Men vilken relation hade Johansson haft till Kafka, innan han gav sig i kast med akademiföredraget? Johansson berättar:

”Som dyrkare av Edgar Allan Poes berättelser tolkade jag i tonåren ’Förvandlingen’ enbart bokstavligt och fann den vara en i mitt tycke välskriven men lite konstig och väl utdragen skräcknovell. Lite senare, på gymnasiet, gav jag upp halvvägs längs de gråbyråkratiska korridorer och vilseledande sidospår som utmärkte den i mitt tycke handlingsförlamade Josef K.:s infernovandring. Jag sa upp bekantskapen med Kafka, tills jag drygt tio år senare själv skulle undervisa i 1900-talslitteratur på just gymnasienivå. Erinrade mig upplevelsen av ’Processen’ och undrade hur jag skulle lyckas förmedla ett intresse inför denne dystergök tillika ikon. Räddaren i nöden var en vän som rekommenderade David Zane Mairowitz och Robert Crumbs ”Kafka – en introduktion”. Detta guldkorn bland författarbiografier visade sig vara en utmärkt nyckel till humorn i Kafkas texter.”

Och hur såg Johansson på företaget att överföra Kafkas novell till scenen?

”Till en början var jag rädd för att styckets ganska omständliga och emellanåt högtravande språk skulle klinga lite falskt i scenframställningen. Att föredraget skulle bestå av ett torrt rabblande av text apan lärt sig utantill. Jag blev därför förvånad över vilka konkreta bilder texten frambringade, att språket låg så bra i munnen och med ens gav karaktären kropp och handling.

Att få spela apa kändes som en riktigt kul utmaning. Hur ger man en sådan här osannolik karaktär trovärdighet? Jag tänkte mig att han inte fullt utvecklat något överjag och därför hela tiden måste jobba mot sina instinkter och de starka känslosvängningar manuset erbjöd. Att bearbeta spelet till att oftast lägga band på, ibland antyda och emellanåt ge fullt utlopp för karaktärens inre apnatur innebar den största dramaturgiska svårigheten. Jag ville att publiken från början skulle misstänka att allt antagligen inte stod rätt till däruppe hos den skenbart självsäkre föreläsaren, samtidigt som jag ville att de skulle lyssna till och beröras av hans berättelse.”

Skapelsens krona ifrågasatt

Vad har då Kafkas akademiföredrag att säga publiken idag? Johansson svarar:

”Texten är för mig främst en komplex moralitet som får publiken att ifrågasätta människans uppfattning om naturens hierarki – oavsett om du tror på evolution eller skapelse – med henne själv överst. Där hävdar hon ’en starkares rätt’ att godtyckligt bestämma över naturen och andra varelser med idén om den perfekta människan som norm. När stycket skrevs var frenologi och freakshower på modet, idag har vi plastikkirurgi och genmanipulation. Föredragets genialitet ligger i att låta en assimilerad människoapa blaséartat avslöja den bur av inskränkthet och högmod människan förskansat sig i.

Men det finns också andra aspekter. Som tysktalande jude i Prag var Kafka inte accepterad av vare sig tyskarna eller tjeckerna. Kanske är föredraget ett försök att beskriva detta liv. Att inte höra hemma någonstans. Hur långt är man beredd att göra avkall på sig själv för att passa in? Så mycket att vi blir någon helt annan? Apan blir det och tvivlar på om det var rätt beslut. Självklart skönjer jag även djurrättsliga aspekter hos vegetarianen Kafka.”

I likhet med de flesta av de scenkonstnärer som tidigare satt upp ademiföredraget byggde Tam-Tam Teatern sin dramatisering på Bengt Chamberts översättning. Man ändrade ett fåtal ord och strök vissa passager men höll sig i huvudsak troget till översättarens formuleringar. Till de längre avsnitt som uteslöts hör beskrivningen av det skott som snuddade apans kind, kvarlämnade ett rött ärr och gav upphov till det för apan motbjudande namnet Röd-Pelle. Vidare utelämnades redogörelsen för apans loppor samt hans starka tänder. Gemensamt för dessa partier är att de inte uteslutande är smickrande för huvudpersonen och inte riktigt harmonierade med hur Johansson framställde sin rollfigur. Hans föredragshållare var nämligen mycket elegant. När han gjorde entré var han iklädd cylinderhatt, frack med randiga byxor, fluga och vita handskar. Han var välartikulerad och visste att föra sig i fina sällskap. Men som en antydan om att detta ändå inte var vilken elegant herre som helst spelades Lou Reeds Walk on the Wild Side medan Johanssson tog scenen i besittning. Dekoren var sparsam. På estraden fanns ett bord med en svart duk, en stol och en rockhängare, på bordet stod en vattenkaraff och en fruktskål full med bananer. Föredragshållaren dricker emellanåt av vattnet men sneglar bara på bananerna. Inte förrän han avslutat sitt föredrag tar han plötsligt en banan och biter beslutsamt av utan att först skala den. Han stirrar intensivt på publiken. Åter hörs Walk on the Wild Side. Sorti.

Framställan inför en akademi hade premiär den 12 augusti 2004 vid Norra Fästningshörnan i Varberg och spelades två dagar senare på Rotundan i Halmstad. Båda arrangemangen ingick i ”Halmstads Internationella Gatuteaterfestival på turné”. Stycket framfördes därefter den 13 november på Varbergs Bibliotek i samband med ”Kultur dag & natt”. Tre scener ur föreställningen uppfördes också för Frukostakademin i Varberg den 11 juli 2007 som en del av en föreläsning betitlad ”Kafka, en rolig jävel i svart kostym, och så lite Caesar”.

framstallan-1

Affisch till Framställan inför en akademi (Design: Reine Johansson och Pär Andin)

Den förste djurrättsaktivisten

I sin recension av Framställan inför en akademi utnämnde Hallands Nyheters Björn Gunnarsson Kafka till ”den förste djurrättsaktivisten”. Gunnarsson fortsatte:

”Det är inte – eller har åtminstone tidigare inte varit – riktigt tillåtet att tolka hans djurmetamorfoser så. De psykologiska och biografiska, eller humanistiskt symboliska tolkningarna brukar dominera. Men visst hade han tidigt en känsla för djurs rättigheter, för djurs rätt att vara djur utan att betraktas som lägre stående och därmed förnedringsbara varelser, kanske baserad i hans egna kulturellt och personligt motiverade känslor av utanförskap.”

Gunnarsson kunde vidare något överraskande – på den svenska teaterscenen finns i alla fall inget exempel – upplysa om att Kafkas monolog ”brukar framföras i apdräkt” men att Johansson nöjde sig med att markera aplikheten med hjälp av mittbena och skäggstubb. Och enligt Gunnarsson fungerade det:

”Civilisationskritiken, och framför allt kritiken av vad som sägs utgöra gränsen mellan djuriskt och mänskligt, blir faktiskt mera drabbande så här.”