Förvandlingen, 1976

Förvandlingen, 1976

 

Premiär: 12 jan 1976

Regi: Ivo Dvořák
Bearbetning: Ivo Dvořák
Foto: Jiří Tirl
Scenografi: Jiří Kotlář
Dialog: Lars Forssell
Musik: György Ligeti, Lars Roos interpretationer av Jungfruns bön och Edelweiss

Gregor: Peter Schildt
Fadern: Ernst Günther
Modern: Gun Wållgren
Systern: Inga-Lill Carlsson
Prokuristen: Per Oscarsson
Inackorderingherrarna: Augustin Benka, Jan Blomberg, Per-Arne Ehlin
Första hembiträdet: Claire Wikholm
Andra hembiträdet: Chris Wahlström
Lagerföreståndaren: Sture Ericsson
Sångerskan: Grynet Molvig

Gregor Samsa (Svenska Filminstitutets bildarkiv. Foto: Jiří Tirl)

Kafkas novell Förvandlingen

(Se Förvandlingen, 1970)

 

Tjecker i exil

Sedan det politiska reformarbetet i Tjeckoslovakien avbrutits av en sovjetledd invasion i augusti 1968, gick mängder av tjecker i exil. Bland dem som tog sin tillflykt till Sverige fanns Ivo Dvořák (f. 1937), som i Prag hade påbörjat en filmutbildning som han fullföljde på Dramatiska Institutet i Stockholm. Under sin elevtid gjorde Dvořák ett antal kortfilmer som blev så uppskattade att Svenska Filminstitutet erbjöd honom att göra en långfilm baserad på Kafkas novell Förvandlingen. Filmen, som fick premiär på Grand 1/2/3 i Stockholm den 12 januari 1976, var mycket påkostad, inte minst vad gällde scenografi och kostymer. Slutnotan hamnade på nästan två och en halv miljon kronor, vilket var omkring en halv miljon mer än budgeterat. Att budgeten överskreds berodde bl a på att inspelningen krävde längre tid än planerat. Interiörerna gjordes i Filminstitutets ateljé och exteriörerna i Stockholm, Malmköping, Norrköping och Helsingør. Gregor Samsas arbetsplats filmades i Kungsbropalatset på Vasagatan 15–17 och familjen Samsas trappa på Birger Jarlsgatan 29 i Stockholm.

Som medarbetare vid sin långfilmsdebut valde Dvořák sina landsmän fotografen Jiří Tirl och scenografen Jiří Kotlář, som också var landsflyktiga i Sverige. Dvořák ansvarade både för manus och regi. Uppdraget att skriva själva dialogen gick emellertid till författaren Lars Forssell (1928–2007), som således inte utgick från Karl Vennbergs och Caleb J Anderssons översättning från 1945 utan gjorde en egen tolkning av den tyska texten.

 

Bokstavlig förvandling

Dvořák höll sig nära Kafkas text och gav filmen samma nyktra berättarton som förlagan. Det enda större ingrepp han gjorde i novellen var att komplettera den med några korta avsnitt ur Kafkas Brevet till fadern. Därmed gav Dvořák en fingervisning om att han såg en koppling mellan Gregor Samsas förvandling och Kafkas familjesituation. Sannolikt hade han tagit intryck av att Kafkas far brukade kommentera sonens umgänge med konstnärliga vänner med orden: ”Den som lägger sig bland hundar stiger upp med loppor”.

Som filmare var Dvořák tvungen att ta ställning till ur vems perspektiv historien om Gregor Samsas förvandling skulle berättas. Om Dvořák använde sig av subjektiv kamera kunde han bespara sig problemet med hur den förvandlade Gregor skulle gestaltas. Men om han valde objektiv kamera var han tvungen att visa publiken hur Gregor såg ut. Dvořák bestämde sig för att skifta mellan subjektivt och objektivt perspektiv. Därmed var han också tvungen att ta ställning till hur den förvandlade Gregor skulle visualiseras. Helt i linje med sitt realistiska angreppssätt på novellen tolkade Dvořák Gregors metamorfos bokstavligt. Följaktligen fick skulptören Eugen Kreičík i uppgift att skapa en jättelik insekt som kunde manövreras av två dockspelare. Insektens utseende påminde mest om en skalbagge, och därmed anslöt sig Dvořák till den förhärskande uppfattningen om vilken typ av insekt Gregor förvandlats till. Måhända påverkades han härvid av att det var just till en skalbagge som Gregor förvandlats både i den svenska och tjeckiska översättningen.

 

 Realistiskt familjedrama

Rollbesättningen var mycket smakfull. Fadern i Förvandlingen spelades av Ernst Günther (1933–1999), modern gjordes av Gun Wållgren (1913–1983) och för systern svarade debutanten Inga-Lill Carlsson. I huvudrollen som Gregor Samsa sågs Peter Schildt (f. 1951), som var mycket lik den unge Franz Kafka. Schildt drar sig till minnes:

”Min potentiella porträttlikhet kan nog ha haft en viss betydelse för att jag fick rollen. I alla fall jobbade vi med att förstärka likheten med Kafka. Det gällde framför allt håret och öronen. Jag fick raka mitt hårfäste, som är en aning V-liknande, så att det skulle bli mer som Kafkas rundade. Det laborerades också med mina öron så att de skulle bli lite utstående.

Jag läste naturligtvis Förvandlingen när vi gjorde filmen. Jag tycker att det är verklighetsprägeln som ger den speciella Kafkastämningen. Allt är noggrant beskrivet och med många detaljer. För att återge det vid en filmatisering måste man vara lika noggrann. Inte fuska med detaljerna. Det är då det blir lika magiskt och absurt som hos Kafka.”

PeterSchildt

Peter Schildt (Foto: Maxim Thorée)

 

Filmen inleds i färg med ett avsnitt ur Brevet till fadern. Gossebarnet Franz ligger i sin säng och ber att få lite vatten. Romantisk pianomusik i bakgrunden. Modern handarbetar och försöker tysta sonen – men för sent. Fadern har hört sonens gnäll, kommer ursinnig rusande genom lägenheten, lyfter upp den lille ur sängen, bär ut honom på balkongen och stänger dörren.

Pages: 1 2