Förvandlingen, 1970

Förvandlingen, 1970

 

Premiär: 25 oktober 1970 (Repris: 21 juni 1987, 9 juli 1990, 29 mars 1997, 13 mars 2009, 15 mars 2009)

Regi: Arne Forsberg
Bearbetning: Allan Edwall
Översättning: Karl Vennberg, Caleb J Andersson

Gregor Samsa: Allan Edwall
Modern: Irma Christenson
Fadern: Tord Stål
Systern: Gun Andersson
Prokuristen: Lars Amble
Anna: Birgitta Hålenius-Hofgård
En herre: Manne Grünberger
En herre: Teddy Sandgren

Kafkas novell Förvandlingen

Kafka hade skrivit Förvandlingen under den kreativa period hösten 1912, då också romanen Den försvunne tillkom. Berättelsen om Gergor Samsas förvandling till en jättelik insekt hör till den exklusiva samling verk som författaren själv publicerade. Bakgrunden till utgivningen var att han hade uppmärksammats av kulturetablissemanget. I oktober 1915 tilldelades nämligen författaren Carl Sternheim det prestigefyllda Theodor Fontane-priset, men prissumman på åttahundra mark skulle Sternheim, enligt förlagsreklamen, som bevis på uppskattning ha överlåtit på ”den unge Pragförfattaren Franz Kafka”. Inför utgivningen bekymrade sig Kafka inte så mycket för det egendomliga prisarrangemanget – även om det givetvis förbryllade honom – utan för att konstnären Ottomar Starke fått uppdraget att teckna en omslagsbild. Kafka förbjöd bestämt att man avbildade ”själva insekten”. I ett brev till förlaget förklarade han:

”Jag vill ingalunda begränsa Starkes konstnärliga frihet utan bara vädja till honom utifrån min av naturliga skäl större förtrogenhet med berättelsen. Själva insekten kan inte avbildas. Den kan inte ens visas på avstånd.”

Starke löste illustrationsfrågan mycket elegant. På skyddsomslaget visas en man som gömmer huvudet i händerna, bakom honom en dörr på vid gavel. Men någon hänsyn till Kafkas förbud mot att avbilda varelsen i Förvandlingen har världen sedermera sällan tagit.

Omslaget till originalutgåvan av Förvandlingen

Förvandlingens huvudperson är handelsresanden Gregor Samsa, som vaknar en morgon ur sina oroliga drömmar och finner att han förvandlats till någon form av ohyra. Det som först oroar Gregor Samsa är emellertid inte att han förlorat sin mänskliga gestalt, utan hur han ska kunna ta sig ur sängen och manövrera sina små sprattlande ben så att han inte kommer för sent till arbetet. Gregors förvandling inskränker sig till det yttre, hans smak för föda och hans röst. Han tänker en människas tankar och försöker till och med förmedla dem med sitt nya djurläte, vilket bara sätter skräck i var och en som kommer i hans närhet. Parallellt med Gregors dramatiska förvandling sker en annan långsammare förvandling. Fadern som varit en svag, sjuklig, misslyckad affärsman och – som Gregor trott – i ekonomiskt avseende fullständigt beroende av sonen, förvandlas till en stolt vaktmästare, som inte ens hemma vill ta av sig sin stiliga uniform. Det visar sig också att fadern i hemlighet lagt undan delar av Gregors inkomst, som med åren vuxit till ett litet kapital. Gradvis tar familjen avstånd från den förvandlade sonen. Systern, som i början villigt åtagit sig ansvaret för hans omvårdnad, tappar så småningom tålamodet och förklarar att hon inte ens vill uttala sin brors namn ”i detta odjurs närvaro” – familjen måste göra sig ”kvitt föreställningen att detta är Gregor”. Slutligen dör han i sviterna av en skada han fått när fadern beväpnad med äpplen jagat honom ut ur vardagsrummet. Liket efter Gregor tar städerskan hand om utan att precisera vad hon gör med det. Ingen frågar heller. Familjemedlemmarna visar inga tecken på sorg utan förefaller enbart lättade. De tar ledigt från sina respektive arbetsplatser och gör för första gången på länge en liten utflykt med spårvagn ut ur staden. Under utflykten noterar föräldrarna att systern ”hade blommat upp till en vacker och yppig flicka” och ”att det snart var dags att skaffa henne en lämplig make”.

 

Gregor Samsas vakendröm

Allan Edwall (1924–1997) blev med sin version av Förvandlingen den förste svenske scenkonstnär som gjorde en dramatisering av Kafka. Han skulle tjugo år senare återkomma till honom och även göra en bearbetning av novellen Blumfeld, en gammal ungkarl, som han gav namnet Bättre utan hund och framförde på sin egen teater Brunnsgatan Fyra. I antologin Mellan liv och död, som innehåller pjästexter Edwall spelat på Brunnsgatan Fyra, skrev han i förordet till Bättre utan hund några ord om hur han såg på Kafkas hjältar och den värld de lever i:

”Kafkas bilder är som drömmar, så noggranna på detaljer och så förtätade och så sanna att de blir osannolika och får helt ny innebörd och betydelse.

I Kafkas värld existerar inte det stora kosmiska perspektivet. Hans universum har krympt ihop till ett litet privat utrymme, hans hjälte vill bara ha ordning och reda i sin ensamma gråa tillvaro, men tyvärr blir det nästan aldrig så. Blir han inte förvandlad till skalbagge så blir han indragen i en omöjlig process eller skickad ut på ett obegripligt arbetsuppdrag tillsammans med okunniga medhjälpare.”

Edwall byggde sin omarbetning av Förvandlingen på Karl Vennbergs och Caleb J Anderssons översättning från 1945. I långa stycken övertog Edwall ordagrant översättarnas formuleringar och använde dem som repliker. Men Edwall lade också till egna ordvändningar och ändrade en smula både på handlingen och relationerna mellan huvudpersonerna.

Pages: 1 2