En läkare på landet, 1958

En läkare på landet, 1958

 

Premiär: 24 nov 1958

Regi: Bengt Ekerot
Översättning: Börje Lindell
Musik: Hans Werner Henze
Orkesterdirigent: Sixten Ehrling
Kördirigent: Hans Holewa

Läkaren:
Anders Näslund
Rosa: Karin Langebo
Stallknekten: Gösta Bäckelin
Dottern: Ingalill Sannfrid
Pojken: Carrie Nilsson
Modern: Solwig Grippe
Fadern: Bo Lundborg

Radiosymfonikerna
Sveriges radios flickkör

 

Kafka i radion

Bergmans Slottet var den enda teateruppsättning som gjordes under hela femtiotalet. Däremot skulle radion nu börja intressera sig för Kafka, och det verk man valde att sända hösten 1958 var en operaversion av novellen En läkare på landet. Kompositör var Hans Werner Henze, för regin svarade Bengt Ekerot – mest känd kanske som Döden i Bergmans Sjunde inseglet – och vid dirigentpulten stod Sixten Ehrling.

 

Kafkas novell En läkare på landet

En läkare på landet hade i likhet med dramat Gravväktaren tillkommit vintern 1916/17 då Kafka arbetade på Alchimistengässchen i Pragborgen. Den korta berättelsen är en av de få som fann nåd inför den självkritiske författarens ögon. Han tog själv initiativ till att den skulle publiceras i samlingsvolymen En läkare på landet som utkom sommaren 1920. Handlingen är följande:

En läkare har i vinternatten kallats till ett brådskande sjukbesök i en by som ligger på tio mils avstånd. Vagn har han, men hans häst har föregående natt dukat under på grund av kylan. Plötsligt kryper en okänd dräng fram ur svinstian och erbjuder läkaren två vackra, kraftiga hästar, men som ersättning begär han att få hans tjänsteflicka Rosa. Läkaren protesterar givetvis, men drängen sätter fart på hästarna och stannar med Rosa, läkaren far iväg med ett ryck och genast är ekipaget framme vid den sjukes gård. Där kan läkaren bara konstatera att patienten, en ung man, är fullständigt frisk men trots detta vädjar om att få dö. Läkaren förbereder sig på att ge sig av då han upptäcker ett tallriksstort sår fyllt av lillfingerstora, vita maskar vid pojkens höft. Han är givetvis bortom all räddning. Läkaren vill lämna honom att dö, men folket i huset klär i stället av läkaren och lägger honom till sängs bredvid pojken, som han förklarat sig oförmögen att bota. Slutligen flyr läkaren naken genom ett fönster ut i vinternatten och försöker ta sig hem igen, men vägen tycks nu oändligt lång och han irrar för evigt hjälplöst omkring i snöyran.

 

Hans Werner Henze

Det var på beställning av nordtyska radion i Hamburg som Hans Werner Henze (1926–2012) hade komponerat operan En läkare på landet. Stycket fick premiär i november 1951 och var alltså skrivet direkt för radiomediet med dess speciella förutsättningar, vilket tilltalade Henze eftersom han menade att man då ”helt kan ge efter för fantasin utan att riskera att ständigt stöta på tekniska svårigheter”.

Henze hade studerat komposition i Darmstadt och var inspirerad av tonsättare som Igor Stravinskij, Paul Hindemith och Arnold Schönberg. Han hade också alltid haft ett levande intresse för musikdramatik och samarbetade på femtio- och sextiotalet med poeten W H Auden och dennes vän Chester Kallman, som skrev libretto till några av Henzes operor. Henze gjorde sedermera också musik till Volker Schlöndorfers film Katharina Blums förlorade heder. Utan Henzes kännedom sålde hans agent dessutom rättigheterna till att använda kompositörens tonsättningar i filmen Excorsisten.

Librettot till En läkare på landet följer Kafkas originaltext nästan ordagrant, och rollfigurerna snarare talsjunger än sjunger sina stämmor. Musiken fyller närmast funktionen av atmosfärskapande bakgrund till berättelsen. I texthäftet till cd-utgåvan av operan, som utkom 2005, förklarade Henze sina avsikter:

”Jag var inte intresserad av att skapa en musik som skulle vinna tvekampen med författaren (så att man glömde bort hans sätt att tänka) utan en musik som följde honom tätt i spåren likt en trogen vän som följer sin reskamrat, jag ville hålla mig till hans ord och stå till hans tjänst.”

Hans Werner Henze


Bengt Ekerot och Sixten Ehrling

Den svenska uppsättningen av En läkare på landet sändes i radio den 24 november 1958. För regin svarade regissören och skådespelaren Bengt Ekerot (1920–1971). Dirigent för radiosymfonikerna var Sixten Ehrling (1918–2005), och ledningen av Sveriges radios flickkör handhades av den österrikiske tonsättaren Hans Holewa (1905–1991). Översättningen av librettot var gjord av Börje Lindell, och i huvudrollen som läkaren hördes barytonen Anders Näslund (1920–1974).

Radiosändingen av Henzes opera föregicks av en kort introducerande artikel i tidningen Röster i Radio, där det hette att ”Franz Kafka är en av 1900-talets allra mest komplicerade författare”, och att ”ingen har utsatts för så många tolkningsförsök som han”. Vidare förklarade man att En läkare på landet var ”ett gott och svårtydbart prov på Kafkas egenartade symbolvärld, men det vore utsiktslöst att ge sig på en analys”.

Av ungefär samma uppfattning var radioproducenten Per-Anders Hellqvist, som inledde programpunkten med att upplysa om att det vore orätt att presentera lyssnarna en färdig tolkning av Kafkas sällsamma berättelse, som stod surrealismen nära genom att den växlade innebörd ”likt en mångfasetterad kristall man vrider i solljuset”. Hellqvist beskrev Henzes musik som nyskapande men ändå romantisk till sin grundkaraktär.

Sveriges radios version av En läkare på landet rörde sig i ett gränsland mellan uppläsning och opera. Det handlade inte om uppläsning i vanlig mening, eftersom man som lyssnare fångades mer av det teatrala sättet att läsa än av själva texten. Det handlade heller inte om opera i vanlig mening, eftersom text och musik aldrig riktigt smälte samman. Anders Näslunds röst dominerade ljudbilden. Under vissa partier snarare anade än uppfattade man den beledsagande musiken. Även de övriga rollfigurernas stämmor hördes mycket svagt. Det blev därför knappast tal om något egentligt samspel mellan solisten, kören och orkestern. En del av förklaringen till detta är säkerligen den tidens inspelnings- och sändningsteknik. Man spelade in och sände i mono, och de flesta radiomottagare hade begränsad återgivningskapacitet. Det är därför troligt att man av omsorg om att lyssnarna i första hand skulle urskilja texten placerade solisten i förgrunden och de ackompanjerande musikerna i bakgrunden. Vad gäller stilen tycks regissören Ekerot ha uppfattat En läkare på landet som ett mycket högstämt och romantiskt stycke. Näslund framförde texten med en känslosamhet och vördnad som stundtals förde tankarna till det sakrala.

Sixten Ehrling


En gynnsammare presentation, tack

En läkare på landet tilltalade inte Stockholms-Tidningens kritiker Moses Pergament, som undrade vad det egentligen var han fått höra. Henze hade ordagrant överfört förlagan till librettot, men att låta de i dramat ingående personerna uttala sina repliker och sedan låta berättaren tillfoga ”sade han” eller ”sade hon” förvandlade inte Kafkas novell till musikdramatik. Men vad var det då? undrade Pergament. Kanske god modern musik? Svårt att säga, svarade Pergament sig själv, eftersom musiken var så dämpad i förhållande till sången. Pergament avslutade sin recension med att efterlysa en ”gynnsammare presentation” för att kunna bedöma styckets musikaliska kvaliteter.

Betydligt mer hade Dagens Nyheters Åke Lellky fått ut av uppförandet. Lellky tyckte att operan var ”intressant som experiment och mycket exklusiv som sändningsobjekt”. Henze hade enligt Lellky lyckats skapa ”suggestiva bilder som ypperligt kompletterar novellens innehåll”.