2 x 1, 1989

2 x 1, 1989

Premiär: 27 november 1989

Regi: Frank Kelber

Bearbetning: Frank Kelber
Scenografi: Carl-Erik von Gegerfeldt

Apan: Mike Lamitola
Bag ladyn: Gunilla Vestin-Wallin

 

Kafkas novell Redogörelse framlagd för en akademi

(Se A report to an Academy, 1969)

 

Vad är en människa?

Hösten 1989 förberedde Riksteaterns underavdelning Tyst Teater en dubbelföreställning som de kallade 2 x 1. Under det samlingsnamnet dolde sig Kafkas Redogörelse framlagd för en akademi samt amerikanen Jean-Claude van Itallies Bag Lady. Som namnet Tyst Teater antyder gavs föreställningarna på teckenspråk. Initiativtagare till 2 x 1 var Tyst Teaters konstnärlige ledare Frank Kelber (1940–2015), som hade beundrat Kafka sedan många år tillbaka. Kelber förklarar:

”Jag läste Kafka långt innan jag kom till Sverige 1968. Kafka är väldigt stor i mitt gamla hemland Polen. De berättelser som påverkade mig starkast var Processen och Förvandlingen. Det finns ju slående paralleller mellan händelseutvecklingen i Östeuropa under stalinismen och Kafkas berättelser. I Polen kunde vi lyckligtvis läsa honom även när han var förbjuden på andra håll. Här i Sverige såg jag Urban Sahlins föreställning av Redogörelsen på Dramaten (Se Redogörelse framlagd för en akademi, 1975 (a)) Den var fantastisk. Texten vänder upp och ner på allt: Var börjar och slutar människan? Vad är en människa?

Det som är så storartat med Kafka är hans språk. Han är stram och begränsad men samtidigt djup. En sagolik författare! En del av hans poetiska kraft går emellertid förlorad vid överföringen till scenen. Kafka öppnade även porten för den absurda teatern. Jag tror inte att man skulle kunna tänka sig Beckett eller Ionesco utan Kafka.”

Till föreställningen 2 x 1 gjordes ett programblad med en kort Kafkaintroduktion, författad av Staffan Olzon, som närmast tycktes influerad av Harry Järvs psykoanalytiska Kafkatolkning. I programmet fick läsaren veta att Kafka var tjeck men skrev på tyska. Vidare hette det att han ”förnekade sin homosexuella läggning” och att ”hans förhållande med fadern var komplicerat”. Olzon kunde också upplysa om att författandet sällan beredde Kafka någon glädje. Likväl präglades hans berättelser av ”lika mycket humor som ångest”.

2 x 1 hade premiär den 27 november i Riksteaterns hus i Hallunda och spelades arton gånger. Scenrummet var halvcirkelformat och inramades av en enkel tygkuliss. Den enda rekvisitan var en bänk. I rollen som apan sågs den amerikanske skådespelaren Mike Lamitola (1955–2003), som under hösten och våren gästspelade på Tyst Teater. Lamitola hade lång erfarenhet av att spela teckenspråksteater och hade bl a medverkat i det populära teveprogrammet Sesame Street. Lamitola spelade Kafkas apa ganska återhållet. Hans rollfigur var först och främst människa. Endast när redogörelsen kom in på apans liv före infångandet övergick Lamitola momentant till ett mer apliknande kroppsspråk. För de hörande åskådarna fanns en bandinspelning av berättelsen, som man kunde lyssna till parallellt med teckenpresentationen.

Kulturredaktionernas intresse för 2 x 1 var mycket måttligt. För en av de få recensionerna svarade Svenska Dagbladets Lars Ring, som skrev att Kafkas avsikt med berättelsen var att ”visa hur många människor avsvär sig sina unika möjligheter: att tänka vilja och välja”. Därigenom utnyttjar de inte sin frihet. Tyst Teater fick beröm av Ring för att man genom åren gjort så mycket god dramatik tillgänglig för hörselskadade, men just den här föreställningen var han inte oreserverat positiv till. Han avslutade emellertid sin recension med konstaterandet att ”imiterade apkonster tröttar till slut”.