Redogörelse framlagd för en akademi, 1975 (a)

Redogörelse framlagd för en akademi, 1975 (a)

 
Premiär:
3 januari 1975 (teve: 15 december 1976)

Regi: Börje Ahlstedt
Översättning: Bengt Chambert

I rollen: Urban Sahlin

 

Urban Sahlin som Kafkas apa (Ur Scenkonstmuseets samlingar. Foto: Beata Bergström)

Kafkas novell Redogörelse framlagd för en akademi

(Se A report to an Academy, 1969)

 

En type cast

Medias intresse för skolteater var litet. Hellbergs uppsättning av Redogörelse framlagd för en akademi från 1974 gick tämligen obemärkt förbi. Betydligt större uppmärksamhet vann Urban Sahlins (1941–1982) gestaltning av Kafkas apa på Dramatens lilla scen Fyran i januari 1975. För regin svarade Börje Ahlstedt (f. 1939), som hade varit verksam som skådespelare på Dramaten sedan 1965 men nu gjorde sitt första regiuppdrag. Det var emellertid inte i första hand intresset för Kafka som lockade de båda skådespelarna att arbeta med stycket. Ahlstedt förklarar:

”Om det inte varit för Urban skulle det aldrig blivit av. Han formligen älskade att spela apa. Detta gjorde han privat, på fester, men också i sammanhang då det var mindre lämpligt. I synnerhet tyckte han om att göra ’en onanerande apan’. Att låta Urban spela Kafkas apa var alltså en typisk ’type cast’. Min regi fick inrikta sig på att tona ner apbeteendet, och onanin togs bort helt. Vi hade naturligtvis läst Kafka men ingen av oss hade någon särskild relation till honom. Inte heller fördjupade vi oss i hans biografi eller några analyser av hans verk. Kafka har inte betytt särskilt mycket för mig senare i livet. Mina förebilder är Shakespeare och Strindberg, som jag ständigt gräver i.”

Börje Ahlstedt (Foto: Sune Frack)

 

Järv förklarar vad det handlar om

Ahlstedt inställning till Kafka var således helt odogmatisk. Detta återspeglades dock inte i programtidningen Dramaten, där Redogörelse framlagd för en akademi presenterades i två artiklar av Harry Järv. I den första som var betitlad ”Apa och ande” förklarade Järv att berättelsen behandlade konstnärskapets villkor. De närmaste inspirationskällorna var E T A Hoffmanns novell om apan Milo samt olika psykoanalytiska skrifter. Järv upplyste vidare om att ”den psykoanalytiska teorin ingår som ett viktigt element i Kafkas litterära produktion” och att apan i Redogörelse framlagd för en akademi representerar ”Kafkas egen väg till författarskapet”. Kafkas verk handlade också om hans ”skuldkänslor över att vara sexuellt otillräcklig eller avvikande”. I den andra artikeln ”Litteratur som livssurrogat” slog Järv fast att det endast var psykoanalysen som var fruktbar att använda som analysinstrument på Kafkas verk. De religiösa tolkningsförsöken saknade nämligen stöd i Kafkas egna verk eller uttalanden, och de sociologiska var alltför abstrakta och allmänna för att förklara Kafkas speciella problematik.

Pages: 1 2