Gravväktaren, 2003

Gravväktaren, 2003

 

Premiär: 13 december 2003 (Repris: 15 december 2003, 21 december 2003)

Regi: Ole Kröll
Bearbetning: Ole Kröll
Översättning: Sten Lundström

Gravväktaren: Göte Fyhring
Fursten: Dan Kandell
Kammarherren: Kåre Sigurdsson
Överstehovmästaren: Lars-Göran Ragnarsson
Furstinnan: Åsa Persson

 

Kafkas drama Gravväktaren (Se Gravväktaren, 1945)

Inte premiär

Gravväktaren är, som tidigare nämnts, Kafkas enda bevarade drama. Stycket hade haft världspremiär på Uppsala studentteater 1945 men sedan inte spelats i Sverige förrän Radioteatern satte upp det i december 2003. Trots att Gravväktaren alltså framförts en gång tidigare i landet, gjorde radions förhandsinformation felaktigt gällande att det var premiär för pjäsen. I samma information angavs också följande bakgrund till handlingen:

”En ouppklarad relation till sin far, anses vara drivkraften bakom ’Gravväktaren’, Franz Kafkas (1883–1925) [sic] första och enda pjäs. Franz K. såg sin far som en tyrann, och har arbetat in hans sätt och beteenden i ’Gravväktaren’, som utspelar sig på ett slott, där Fursten regerar med Furstinnan. Den sistnämnda står dock i hemlig maskopi med Överhovmästaren, en ämbetsman som hotar både frid, frihet och demokrati på den unge Furstens slott. En uråldrig Gravväktare, som tjänat både slott och släkt sedan urminnes tider, blir vittne till maktkampen mellan Fursten och Överhovmästaren – men utan kraft att kunna påverka utgången.”

Sedan Gravväktaren spelats i Uppsala 1945 hade pjäsen hunnit komma ut i en textkritisk utgåva 1993. Radioteatern valde emellertid att utgå från samma förlaga som studentteatern använt sig av nästan sextio år tidigare, nämligen Max Brods version från 1936. Det som framför allt skiljer Brods version från de textkritiska redaktörernas är att den senare saknar det långa avsnittet i slutet av dramat, där Överstehovmästaren och Kammarherrren ventilerar sina åsikter om Furstens politik. I den textkritiska versionen har även Furstinnans roll eliminerats. Brods version är alltså längre, mer maktkampsbetonad och inbegriper fler personer i handlingen än den textkritiska versionen. För tydlighets skull ska tilläggas att när det i fortsättningen talas om Gravväktaren avses alltså egentligen Brods version av stycket. Dessutom skrev regissören Ole Kröll till några kortare avsnitt till pjäsen.

Pages: 1 2 3