Kafkas schimpans, 1999

Kafkas schimpans, 1999

 

Premiär: 7 mars 1999

Regi: Keith Turnbull
Libretto: Mark Morris
Översättning: K G Johansson
Scenografi: Bengt Gomér
Musik: John Metcalf
Musikalisk instudering: Hans Ek
Ljusdesign: Linus Fellbom
Koreografi: Katarina Eriksson

Red-Peter: Arne Lundmark
Direktören: Michael Douglas Jones
Frieda: Anna Norrby
Kaye: Cecilia Nanneson
Vaktmästare/servitör: Pelle Olofsson
Dansare: Katarina Eriksson, Sandra Medina, Daniel Andersson

Kafkas novell Redogörelse framlagd för en akademi

(Se A report to an Academy, 1969)

Kafkas fragment till Redogörelse framlagd för en akademi

När Kafka i april 1917 arbetade med novellen Redogörelse framlagd för en akademi gjorde han tre olika utkast till berättelsen. Det första är den version som han senare publicerade i samlingen En läkare på landet 1920 och som ofta nästan ordagrant framförts på scen som ett akademiföredrag. I det andra utkastet lät Kafka apan berätta sin historia för en besökare, kanske en journalist. Denne välkomnas av apans impressario som i sin vänlighet rentav försöker mata honom med äggröra. Gästen avböjer och beviljas därefter audiens hos Röde Petter. Under samtalet med sin gäst tystnar apan plötsligt och förklarar att han stundtals känner en så intensiv motvilja mot människorna på grund av den lukt han själv ådragit sig i umgänget med dem. Lukten blandar sig på ett mycket obehagligt sätt med hans egen kroppsdoft. Han uppmanar besökaren att själv lukta på hans päls. Denne förnimmer emellertid ingenting särskilt. Därefter redogör apan för hur han infångats och påbörjat sin utveckling till människa. I det tredje utkastet återges apans historia i form av ett brev, som en av hans tidigare lärare skickar till honom. I brevets inledning hinner Röde Petters gamla lärare bara beklaga att hela världen fått veta att han måst ta in på vilohem efter att ha undervisat apan. De båda senare fragmenten förblev opublicerade under författarens levnad men utgavs av Max Brod 1937 respektive 1946.

Kafkas sceniska operadebut

Kafkas svenska sceniska operadebut lät vänta på sig. Radiolyssnarna hade visserligen 1958 kunnat höra Hans Werner Henzes En läkare på landet 1958. Men på scenen dröjde det ända till 1999 innan man i Sverige satte upp ett musikdrama som byggde på texter av Kafka. Det verk som då framfördes var den brittisk-kanadensiske tonsättaren John Metcalfs (f. 1946) och den kanadensiske librettisten Mark Morris romantiska musikdramaKafka’s Chimp. Operan hade inte kommit till i en handvändning. Det hade i realiteten tagit Metcalf och Morris inte mindre än sju år att färdigställa sångspelet. På ett tidigt stadium kopplades också den kanadensiske regissören Keith Turnbulll (f. 1944) in på samarbetet. Kafka’s Chimp fick världspremiär i augusti 1996 vid Banff Centre for the Arts i Kanada. För regin svarade Keith Turnbull, Red Peter sjöngs av Steven Horst, och i rollen som Direktören hördes Michael Douglas Jones.

Metcalfs och Morris opera är löst baserad på Kafkas novell Redögörelse framlagd för en akademi samt de utkast som han gjorde i anslutning till berättelsen. Librettot innehåller även ett kort avsnitt ur Kafkas dagböcker, ett fragment ur en dikt av Aldous Huxley samt några rader ur This Simian World av Clarence Day. Till det ovanliga i dramat hör att det inte finns några vattentäta skott mellan sångare, dansare och musiker. Samtliga artister deltar på olika sätt i det dramatiska skeendet. Den lilla orkestern består enbart av viola, violin, kontrabas, saxofon, marimba, slagverk och piano. Musiken är minimalistisk men har också många jazzinslag.

Apa blir människa – människa blir apa

Handlingen är följande. Den nyligen infångade schimpansen Red Peter anländer i sin bur och mottas av en direktör vid en varieté. Apan öppnar så småningom buren och får efter ihärdiga försök fram ett ”goddag”. Fem år förflyter. Direktören sitter nu vid datorn och skriver på ett tal som han ska hålla för en akademi. Bredvid sig planerar han att ha beviset på sin framgångsrika dressyr – schimpansen Red Peter själv. Direktören tycker emellertid att apan behöver en sista duvning innan hans omdaning till människa är fullständig: Red Peter måste lära sig att umgås med kvinnor. Direktören presenterar därför apan för Miss Kaye, som är en passionerad insektssamlare. Under Peters och Kayes första möte somnar de i hennes soffa och drömmer gemensamt om apans tidigare liv i djungeln. När de vaknar berättar Peter för henne om infångandet. Direktören arbetar vidare vid sin dator, och hans assistent Frieda förvissar sig om att allt är i ordning inför hans framträdande inför akademin. Kaye beslutar sig nu för att träffa Peter i hemlighet. Den här gången har de sexuellt umgänge med varandra. Peter har klarat av sista fasen i sin förvandling. Nästa dag är det dags för direktören att hålla sitt anförande inför akademin. Men i stället för direktören är det Red Peter som går upp i talarstolen. Apans före detta dressör uppför sig alltmer aplikt och förvandlas till slut själv till en schimpans.

Det finns ett antal betydande skillnader mellan Kafkas texter och Metcalfs och Morris libretto. I Kafkas berättelse yttrar den infångade apan sitt första ord redan på fartyget som han förts ombord på sedan han infångats. I librettot dröjer apan med att tala till dess att han träffar sin dressör – direktören. En annan väsentlig skillnad är att det hos Metcalf och Morris är direktören som ska hålla tal inför akademin; inte som hos Kafka apan. Vidare ingick det inte i Kafkas apas träning att lära sig umgås med kvinnor; han tilläts däremot att förlusta sig med en halvdresserad schimpanshona. Det är också för Miss Kaye som Metcalfs och Morris apa får berätta om hur han infångats, medan Kafkas apa redogör för infångandet dels inför akademiledamöterna i den publicerade novellen, dels för besökaren i det första fragmentet.

Osynliga gränser överskrids

Den svenska uppsättningen av Kafka’s Chimp, som i K G Johanssons översättning helt enkelt fick namnet Kafkas schimpans, gjordes av Piteå Kammaropera i samarbete med Norrbottensmusiken och Musikhögslolan i Piteå. Med från originaluppsättningen i Banff var också regissören Keith Turnbull och sångaren Michael Douglas Jones, som även nu gjorde Direktörens roll. Apan Röd-Peter sjöngs av barytonen Arne Lundmark och som Kaye hördes sopranen Cecilia Nanneson. För den musikaliska instuderingen svarade Hans Ek. Ett viktigt inslag i scenbilden var de höga stegar som förde tankarna till djungeln där apan levt före infångandet. Dansarna svingade sig i stegarna samtidigt som en film av apans liv i frihet projicerades mot bakgrunden. I programbladet till föreställningen skrev den konstnärliga ledaren för Piteå kammaropera Kjell Englund:

”Här är en opera som inte bygger på personliga konflikter utan snarare konflikter inom varje person. Här finns ingen hierarki; stycket görs utan dirigent; och musiker, sångare och dansare agerar på scenen samtidigt. Man kliver över osynliga gränser, in på varandras områden och resultatet blir ett märkligt kammarspel där alla lever och är beroende av varandra.”

Kafkas schimpans hade premiär i Christinasalen i Piteå den 7 mars 1999 och spelades under mars månad också på Storsjöteatern i Östersund, Norrlandsoperan i Umeå samt på Härnösandsteatern.

Vem är fri?

Företällningen gjorde Östersunds-Postens Hans Lingblom entusiastisk. Han fann scenväxlingarna ”geniala”, regin ”utomordentlig” och helheten hade blivit ”en spännande, humoristisk, totalkonstnärlig happening”. De frågor som operan ställde var:

”Vem är fången, vem är fri? Vem är ensam isolerad, vem är synlig och av andra accepterad? – Apan mänskliggjord eller – Människan till apa återbördad?”

Och Karin Helander Svenska Dagbladet fäste sig vid de ”drömspelsaktiga skiftningarna” i musiken, scenografin och gestaltningen. Vad dramat handlade om var enligt Helander ”natur och kultur, ursprunglighet och civilisation, instinkt och intellekt”.